Mörkaste

Småland

Necrophobic

Som få andra kan elitveteranerna Necrophobic konsten att tonsätta den där känslan av något kittlande farligt och oändligt spännande som lurar i mörkret.

Skräck, rädsla och förtjusning. Som Barnet som i Skymningen bara måste våga sig ut i den råa vildmarken. Liliths lockrop och blodtörstiga omfamning i den förföriska Natten.
Den kalla, livläsa handen som sänder kalla kårar längs ryggraden från Andra Sidan.
Skuggorna som drar i ditt Väsen. Du är lika hemma här som i det varma, Levande Ljuset.

Kom hem, barn! Kom hem!

—————-

Like few others, elite veterans Necrophobic know how to musically compose that feeling of something titillating dangerous and infinitely thrilling lurking in the dark. Fear, horror and Delight. Like the Child whom at Dusk simply must venture out into the raw wilderness. The siren call and bloodthirsty embrace of Lilith in the seductive Night.
The cold, lifeless hand sending chills down your spine from the Other Side.
The Shadows pulling your Being. You are as home here as in the warm, Living Light.

Come home, children! Come home!